Ewa Thorslund

”Titta på Ewa, hon är svintuff.” Den kommentaren från min lärare på konstskolan gjorde att jag insåg
att jag med mitt måleri inte måste…behaga.Mitt skapande handlar ofta om att utforska kön och identitet. Emellanåt sker det på ett suggestivt
sätt. Det kanske viktigaste av allt är…att det känns äkta. Helst av allt vill jag att åskådaren och
besökaren ska känna empati för den avbildade, och kanske också reflektera en smula över sina egna
tankar, känslor och upplevelser.
Min stora utmaning – när jag målar – är att stoppa i tid och sluta innan jag börjar överarbeta. Ett
streck för mycket kan verkligen döda en bild. Men…samtidigt kan just ett streck räcka för att skapa
det som krävs för att förstå och för att känna igen. Ett litet streck som antyder om en mun. Det
behöver inte vara så detaljerat. Vi människor fyller ju i så mycket själva när vi betraktar något.
Jag får ibland frågan om varför en person som jag har avbildat är enögd, och då svarar jag ... oftast
ingenting. Jag vet inte vad jag ska svara. Jag har ju inte glömt att måla dit ögat, utan…det kändes bara
som att det var dags att sluta. Min ambition är med andra ord att när känslan och igenkänningen
uppstår så ska jag helt enkelt släppa penseln och backa bort från staffliet. Det är en fråga om tajming.
Ofta lättare sagt än gjort.
I somras ställde jag ut ett antal målningar i Italien. Vid ett tillfälle dröjde sig en av besökarna kvar
extra länge. Det var en man som forskade och skrev böcker om ikonmåleri. Han talade passionerat
om sitt specialområde, och han menade att jag med mina målningar gör någon slags moderna ikoner.
Jag blev smickrad. Det kändes stort. Ikonmåleriet är dock väldigt strikt i sitt format. Man går från
mörker till ljus genom att använda de mörka nyanserna först för att sedan avsluta med de ljusa. En
slags symbol för att man rör sig från det döda till det levande. Det känns högtidligt. Själv så blandar
jag ljusa och mörka färger utan hänsyn till någon som helst ordning. Och…jag skildrar mycket hellre
liv än död. Men, det som är lite spännande – och särskilt för mig som också arbetar som skribent – är
att man inom ikonmåleriet talar om att ”skriva” en ikon. Inte att ”måla”. Och på grekiska och ryska
har man – vid tillfällen – haft ett och samma ord för ”skriva” och ”måla”. Denna upptäckt gjorde mig
glad eftersom jag ofta tänker en text när jag målar, och ser en bild när jag skriver.
Så, om jag får önska mig något så är det att du som betraktare får någon form av kontakt med
personen som jag har avbildat, och att du vill…stanna kvar en stund.

CV och utställningar

Följande beskriver min cv inom det konstnärliga området. Jag har i övrigt en fyraårig, akademisk utbildning och examen från Uppsala universitet, samt en lång arbetslivserfarenhet från både offentlig och privat sektor. Jag har arbetat en hel del internationellt, och under senare år med olika utvecklingsprojekt i länder söder om Sahara i Afrika (och då kopplat till demokrati, yttrandefrihet, och säkerhetsrelaterade frågor). Jag har verkat som skribent och journalist, och har fått sju olika fakta- och barnböcker publicerade på förlag som Bonniers och Ordfront.Men…åter till det konstnärliga:Utbildningar:
- Gerlesborgsskolan i Bohuslän, sommaren 1997
- Basis konstskola i Stockholm (bas- och fördjupningsår) 2018–2020Utställningar:
- Bar Oas, Stockholm, 2021
- Galleri Strandbadsgården, Österlen, 2021
- Galleri Strandbadsgården, Österlen, 2022
- Galleri 21, Malmö, 2022
- Bar.lina, Rom (Italien), 2024
- Malo Glitter Bar, Rom (Italien), 2024
- Kulturladan, Mogården, Gimdalen, Jämtland, sommaren 2025
- Visby domkyrka, november, 2025 (kommande)
- Italienska Kulturinstitutet, Stockholm, planerad till 2026 (kommande)Nedan är en portfolio från en utställning i Rom, 2024.
Länk till portfolio